Tankar att tänka...
tankarna ilar med rasande fart i mitt sinn
vill inte ha er- ja, ta och försvinn!
tänka en tanke som redan är tänkt ett otal gånger
ja, som att fastna i refrängen till avskydda sånger
rött är ljuset som lyser- STOPP!
tanken trotsar fortsätter sitt långa lopp
tänk att få tänka så mycket mindre än nu
ja, det räcker ju inte ens med gångerna sju
vad betyder det sagda ordet?!
vill ha korten tydligt på bordet
det nästan knakar när hjärncellerna jagar
allt för att OCD:n ska få som den behagar
tankar att tänka
i solnedgången dränka
må framtidens stora ocean svälja dem alla
vi starka då står- ser glädjetårar falla
Vilsen
All ångest i mig skär
till så oerhört besvär
Vill min förtvivlan skrika ut
stöta i min ångest ett spjut
Denna tomhet och denna glädjedöd
mayday!, befinner mig i nöd
Vill känna glädje, ja lycka i mitt bröst
men känslor vissnar likt blomster i höst
Kom omfamna mitt sargade sinne
skänk mig värme att bära där inne
Vilsen jag vandrar rådvill i skogens snår
trädens grenar fastnar alltjämt i mitt hår
Vill finna den rätta vägen
så undanskymt belägen
Tankar, ja oro ger mig inte en blund
här på jordens rund
tänk om de kunde sluta ila
vill bara få vila
Tänk att göra vad man vill
Tänk att göra vad man vill
inte rädd för någon bacill
Tänk att våga lita på
tänka klart förmå
Tänk att hitta vägen ut
på detta få ett slut
Tänk att livet åter smycka
med en länge saknad lycka
Tänk att äntligen öppna denna bur
känna styrka lik en tjur
Tänk att inte skämmas
låta sig skrämmas
Tänk att vara sig själv
utan att känna kvälj
Tänk att våga älska andra
tillsammans vandra
Tänk att slippa tankeskriken
ständigt bli besviken
Tänk, ja tänk
utan tårars blänk
Usch…
Usch, finner ingen ro!
Vet inte vad jag ska tro
Elände, förtvivlan borrar sig allt längre in
Hjärnans tankar i rasande spinn
Nervens trådar, blodets kärl blir stela
Kroppen orkar inte längre spela
Spela denna falska roll
som om jag hade full koll
Ett tillfälligt inre lugn
smälter obarmhärtigt likt tenn i het ugn
Ångesten min fiende ständigt på lur
Hård och kall som en tegelmur
Tar ett stadigt grepp om min hals
och jag kommer just ingenstans alls
Sliter, drar i mitt nu och mitt minne
vill driva till vansinne
Trädet
Vara stark orubblig lik trädets rot
I vindens mäktiga kraftfulla hot
Suga kraft upp i livets ådror
Drabbas dock av mången plågor
Åderlåten och tömd
All kraft bortglömd
Läka såren med mod, ja, enträgenhet
Att veta hur är ingen självklarhet
Trädet strävar sina grenar upp mot ljuset
Kan åter höra åderbruset
Åren går framåt i sakta mak
Lövverket bildar ett vackert tak
Årsringar läggs på årsringar
Sorgen ja, smärtan avklingar
Ångest
Känner mig så tom
Hör endast ekot av tankar många
Ångesten tar ett stadigt tag kring
min försvarslösa strupe
Mitt sargade hjärtas slag
ökar på takten
Mina läppar bildar ett oregelbundet horisontellt streck
Mina ögon flödar ymnigt över av tårar
Bär mitt huvud i mina hands skål
Mitt svalg i uppror vill
skölja ur sig denna ångestdy
Vill skrika
Vill alltjämt gråta
Vill alls ingenting
Vill inte se
Vill inte mer
Mm, jag vet!
Har känt ångest förut!
Visst, den når sitt slut…
Men jag är icke där nu.
Jag är här i stormens öga!
Tvivel
Hänger upp mina blöta ögon på tork
Ack, när ska jag finna ork
Mina ögon ser det andra inte ser
mina tankar blir alltjämt fler
Mina öron hör det andra inte hör
dessa tolkningar mig förgör
Hon ser på mig så,
vad betyder det då?
Hon säger ord så många
mitt huvud i väggen jag vill stånga
Vad är falskt och vad är äkta?
min hjärna börjar jäkta
Vad sa jag just med min mun?!
Åh, åt dig tvivel jag åter gett rum
Tvivel jag har icke bjudit dig in
Så ta genast och försvinn
Plåga dig lite till,
är det jag vill!
sa OCD:n
gjord av hårdaste sten
Krig
Har så svårt att lita på folk,
skulle behöva en ständig tolk
Vad kan de mena,
mina tankar börjar skena
Mitt hjärta det slår
medan tiden går
Känner smärta i mitt bröst
så svårt att finna tröst
Kan de inte släppa
dessa tankar så knäppa
De är inte vad jag vill
men sitter där ständigt still
Vill hitta stigen
bort från alla tankekrigen
En dag- denna dag
Usch, vilken dag
känslor tankar slag i slag
Mitt sinne är så trött
ångest och vemod på det nött
Finner ingen kraft
runnit ut har livets saft
När ska det släppa
tänk om det räckte att med fingrarna knäppa
Allt som sker
orkar inte med det mer
Vill finna mod
önskar att alla förstod
att jag för en kamp
som försätter mig i känslomässig kramp
Detta är inte jag!
Jag är inte så svag!
Ger ju aldrig upp
trots allt ältande under lupp!
Kommer att finna kraften åter
men just nu jag enbart gråter
Kom du nya dag!
Snälla, skänk mig välbehag!
Vi alla
du
hur känner du dig?
hur mår du?
du svarar si
jag svarar så
så olika
men ändå så lika
OCD:n är det ok vi alla bär
ack vad det på oss tär
ser mörker
ser dunkel
bortom snårskogen
stor hon dock trogen
hon väntar
väntar på dig
väntar på mig
på oss alla
Friheten
vägen dit må vara lång
men vi ska vandra med framgång
möta dagen med lycka
inget tvång oss längre förtrycka
ge inte upp kampen
mot tankekrampen
du
jag
vi alla
En vandring med tvång...
att inte veta
att ständigt leta
alltjämt i mörkret treva
utan att riktigt leva
se ljusglimtar skymta
genast börjar tvånget grymta
-det är inte så
det tror du väl inte på?!!!!!
ack du eländiga tvång
vill kväva dig nu på en gång
men jag ska härda ut
om så under tjut
Bundsförvanter
Ni bundsförvanter här
varandras hjärta med omtanke när
Ni tar ingenting för givet
då ni känner det karga livet
Ni utkämpar en strid
era hjärtan fyllda med kärlek så blid
Ni ser till varandra
utan att någon klandra
Ni ett skydd undan stridens hetta
får tankar ja känslor att lätta
Låt oss ta varandra vid handen
gå längs den stormpiskade stranden
Stridens storm så obarmhärtigt stark
vi rider den ut, står fasta på denna mark
Ta dig i kragen!
kan vi bara ta oss i kragen?
bli friska just den dagen
nej ni stående framför oss
det är ack så svårt att komma loss
den bojan brytes ej i första taget
trodde ni märkt det vid det här laget
vi vet att ni menar så väl
men när vi står där vid vägens skäl
OCD:n kallar på oss så förnedrande stolt
ja visst vill vi göra mot den revolt
fast klorna som sätts i oss är långa
sätter sig djupt i vårt sinne att fånga
men vet ni vad... ni stående där framför
vi kämpar- det ska ni veta att vi gör
igår idag imorgon- ja var dag
vill släppas fria- känna välbehag
Vilse
förvirrad bortom ord
vilse på denna jord
söker med förnuftet fånga
sanningen i tankar så många
vad är det som händer inuti mig?
snälla, vet du- så säg?!
hjälp mig- känner mig ack så svag!
din hand min räddning- denna dag
Kämpa i frid!
dagarna känns ack så långa
när tvång efter tvång söker oss fånga
då behöver vi alla en hjälpande hand
tillsammans ta oss igenom den hetaste brand
ord så visa och omtänksamma likt salva för torr hud
ingen finner ro på denna plats under ovänskapens skrud
låt oss enas i gemensam kamp mot tvångssyndromets lag
ord likt svärdsstötar skarpa- gör kämparglöden svag
"se" varandra med lånade ögon i äkthetens glans
du är du jag är jag låt oss ge varandra en ärlig chans
vem har rätt att döma andra på denna krokiga stig
dags att hissa vit flagg- fly bort från detta krig
Till en vän
droppar av saltvatten rinner
i ditt inre en längtan brinner
mitt hjärta det kvider
ty jag förnimmer hur du lider
vill ge dig vila och ro
känna framtidstro
du är min vän så kär
önskar du vore här
jag skulle torka dina tårar många
tillsammans vandra att ljuset fånga
du är unik speciell och fin
lik dyrbaraste lin
hys hopp min vän
andas in den friska luften och känn
dina lungor andas lättare igen
känna frihetens varsamma hand
lossa orons alla band
Genomborrad
min panna i djupa veck
fångad i livets säck
kvävas- gömd i tät väv
obetydlig lik blomster på säv
sedd- glömd och förskjuten
vet ni icke hur spetsiga de är- spjuten?!
genomborrar mitt hjärta och sinn
med ett skarpt budskap- FÖRSVINN!
Tiden
tiden var då
tiden är nu
alltjämt är den svunnen
men icke ändå
vi lever i nuet
vi lever i minnen från flydda dagar
tar stora kliv för att fly dåtidens vingslag
tiden oss fångar - då ju även dessa ord tog sin början
i gången tid
Min säck är vår
livet i min påse så stor och tung
vuxit och vuxit sedan jag var ung
fylld av gömda skatter
glimrande likt solkatter
också sorgen och skriken
att göra en besviken
öppna nu- du snälla!
hoppa in i min säck- låt dina hundar stanna utanför och skälla
tillsammans kan vi möblera, dekorera och göra fint i vår säck
slänga ut gamla låtar, tankar och minnen som sätter skräck
skapa en säck av värme- med glädjetårar som rinner
medan våra hjärtan- av vänskaplig kärlek- brinner
ingen klaustrofobi i denna vår lilla värld
där vi sitter gömda inne vid eldens härd
eldfast är vår tillflyktsort
timmarna ilar fram så fort
tillsammans i vår säck- vår boning av aldrig brinnande tyg
sitter vi och viskar i smyg
Jag är besviken!
här sitter jag nu
känner mig buuuhuuuu
imorgon skulle han komma hit
min psykolog- och jag slita med nit
hjälpa mig på traven
med att komma bort från alla kraven
men ack!
planen sprack!
här sitter jag nu yr i bollen
en aning tappat kollen
halsinfektion
vilken underbar situation!
svullnad, feber och smärta
efter en fruktansvärd vecka- även ångest i mitt hjärta
jag antar telefonen får fortsätta sin plåga
kolla och kolla tills jag mister min låga
lägga upp maten
finns det verkligen inga fläckar på faten?
besviken
där suddades den ut... den taktiken
Gissel
2 veckor
konstant smärta
den talande tungan
tystnat i munnen
orden har falnat
i sinne och hjärta
gränsen nådd
liggandes platt på marken
warrior down
blödandes ur hjärtats kamrar
I vågornas tid
när dunkel täcker både hav och land
det brinner en längtan att få hålla din hand
när vågarna reser sig och planar ut
vill jag ta dig i min famn och andas ut
känna hur friden smyger sig in
i mitt till outhärdlig plåga sargade sinn
låtom oss vandra på vägen till framtidens port
förgäta det- som ack så ont- i vårt hjärta gjort
